Vad Six Sigma är
Six Sigma är en uppsättning metoder för att minska variation och fel, utvecklade på Motorola på 1980-talet och sedan vida spridda. Namnet syftar på standardavvikelsen, skriven σ: en process med sex standardavvikelser mellan medelvärdet och närmaste toleransgräns ger mycket få fel.
I praktiken är det lika mycket ett arbetssätt som en statistisk storhet. Förbättringen görs som projekt med ett tydligt problem, en uppmätt utgångsnivå, analyserade orsaker, testade lösningar och en plan för att behålla vinsten. De flesta projekt följer DMAIC-cykeln: definiera, mäta, analysera, förbättra, styra.
Sigmanivåer och fel per miljon
Fel per miljon möjligheter (DPMO) räknar felen mot alla tillfällen där ett fel kunde uppstå: DPMO = fel ÷ (enheter × möjligheter per enhet) × 1 000 000. Sigmanivån översätter ett DPMO till ett enda tal.
Anta att 200 hus kontrolleras och att tre möjliga fel har definierats för varje hus. Sex fel fördelade på fyra hus ger 6 / 600 × 1 000 000 = 10 000 DPMO. Fyra av 200 hus hade fel, alltså var andelen felaktiga enheter 2 %. Använd samma tre felmöjligheter när perioder jämförs.
Med den vanliga konventionen att processens medelvärde kan förskjutas 1,5σ på lång sikt är de vanliga värdena:
- Två sigma: cirka 308 500 DPMO
- Tre sigma: cirka 66 800 DPMO
- Fyra sigma: cirka 6 210 DPMO
- Fem sigma: cirka 233 DPMO
- Sex sigma: 3,4 DPMO
Konventionen om 1,5 sigma
Förskjutningen på 1,5σ är en konvention och ingen naturlag, och den är omdiskuterad. Oavsett vilken konvention du använder: ange den, och använd samma när du jämför processer. Att jämföra en sigmanivå som räknats på ett sätt med en som räknats på ett annat är en vanlig källa till förvirring.
Hur det hänger ihop med Cp och Cpk
Duglighetsindex och sigmanivå beskriver samma sak ur olika vinklar. För en centrerad, stabil process med normalfördelade data är den kortsiktiga sigmanivån ungefär tre gånger Cpk. Ett Cpk på 1,33 motsvarar därför ungefär fyra sigma, och ett Cpk på 2,0 sex sigma på kort sikt.
Tre gånger Cpk ger avståndet till närmaste toleransgräns i antal standardavvikelser inom delgrupp. För att räkna om avståndet till en felsannolikhet behövs ett antagande om fördelningen. En skillnad mellan Cpk och Ppk visar att den kortsiktiga och den totala variationen skiljer sig. Undersök orsaken i tidsserien.
Bälten och roller
Six Sigma-organisationer använder bältesnivåer för att beskriva utbildning och ansvar. Namnen varierar mellan företag, men det vanliga mönstret är:
- Yellow Belt: förstår grunderna och stöttar projekt
- Green Belt: leder mindre projekt vid sidan av ordinarie arbete
- Black Belt: leder komplexa projekt och coachar andra
- Master Black Belt: vägleder programmet och utbildar Black Belts
- Champion eller sponsor: röjer hinder och äger affärsresultatet
DMAIC, DMADV och kunden
DMAIC används för att förbättra en befintlig process. DMADV (definiera, mäta, analysera, designa, verifiera) används när man utformar en ny process eller produkt så att den möter kundens krav från början. Båda börjar hos kunden: de egenskaper som är viktiga för kunden, så kallade kritiska för kvalitet (CTQ), avgör vad som mäts och vad som räknas som ett fel.
Den roll som betyder mest är sponsorn. Projekt utan en sponsor som bryr sig om resultatet tenderar att stanna av, hur bra statistiken än är.
Var Six Sigma går fel
De vanliga problemen är välkända:
- Att hoppa till lösningar innan processen och mätsystemet är förstådda
- Att se sigmanivån som målet i stället för kundens krav
- Projekt som slutar med en presentation och ingen kontrollplan, så att vinsten tynar bort
- Att använda statistik där det finns för lite data för att den ska betyda något